Efter lite blandade känslor så har jag nu beslutat att sluta amma min lilla älskling och ger henne nu ersättning på flaska. Detta efter att hon gått ner i vikt en längre tid. Var mer eller mindre tvungen att ta ett beslut hur jag skulle gå vidare. Inget jag är stolt över, utan snarare tvärtom är jag väldigt lessen för att det inte funkade med amningen. Men det viktigaste nu är att hon mår bra och ökar i vikt vilket hon hade gjort när vi var på bvc igår. Vilket ger mig ett tecken på att jag gjorde rätt val trots allt. Vet inte vad det gjorde att hon inte var nöjd med amningen, vi har många teorier men inget svar, kanske för lite näring i min bröstmjölk, kanske inte hade tillräkligt till henne.. m.m.
Tänk att amning kan ge så starka känslor och gör att man känner sig otillräcklig när man inte kan ge henne det. Men jag är nog inte ensam om att det inte alltid funkar. Och nu är det så här och då gör vi det bästa av det!
Johanna.
Satt själv och grät i flera veckor efter min förlossning, då min amning aldrig kom igång eftersom vår son föddes en månad för tidigt och orkade inte amma, jag satt och pumpade och pumpade men det funkade inte.Vår son är idag 3 år gammal och nästan aldrig sjuk, så det kan bli precis lika bra utan amning.Men tyvärr är ämnet så laddat, men som du säger, man får göra det bästa av det och det är ingen katastrof att inte kunna amma.
SvaraRadera