Vilken dag..

Igår skulle jag ringa för att boka ny tid för Elsa hos tandläkarn, för att hon inte kunnat ta kort på tänderna behövde vi nu dit igen för fjärde gången att prova. Hon fråga om vi kunde idag 8.30, jag tog den tiden och hade inte stora förhoppningar. Hon grät sig till söms och vaknade orolig för detta. 

Men vi hade sedan tidigare sagt att när hon klarat detta skulle hon få ta hål i öronen, vilket har vart en önskan länge. Så detta nämndes även idag när vi var där.. hon grät och var jätte rädd. Men med en ny bättre och mer tillmötesgående tandläkare klarade hon att inte bara ta 1 kort utan 2, även jag grät för jag led med att se henne på detta vis. Så ni kan gissa om vi var glada och stolta båda två sen! 

Och att jag lovat att hon skulle få ta hål i öronen var jag ju tvungen att hålla, även detta var jag osäker om hon väl skulle våga när det väl var dags, men hon var så modig. Jag hade handsvett och vågade knappt kolla men hon gjorde knappt en min, sa bara att det blev varmt. Hon får mig att förundras och bli stolt gång på gång.. vilken dotter jag har! Jag älskar dig! 

Så efter alla känslor upp och ner idag och spänningar var jag helt slut...

Sen ringde läkarn sent i eftermiddag, ja hur ska jag sammanfatta det. Ny medicin som kanske kommer tas i bruk redan imorrn på mottagningen. Så om jag börjar jobba på måndag eller om jag blir mer sjukskriven vet jag inte förren imorrn eller senast måndag. Berättar mer när jag vet mer...

Vilken dag..

Johanna.