En vecka.

Imorrn har det gått en vecka. En vecka av smärta, diagnos, längtan, förtvivlan och glädje. Jag har fått en diagnos, en bekräftelse på att jag mått dåligt. Det är som glädje för sig. För att tidigare gått över 1 år i min ensamhet och funderat på vad som är fel.,nu kan det ju bara bli bättre även om det kommer ta lite tid. Jag kommer att få äta tabletter livet ut, men vad gör väl det bara jag mår väl. 

Jag har en tarmsjukdom som heter ulcerös kolit ( till 90% säkerhet ) får ju de exakta provsvaren om några veckor. 

Om nu allt går som det ska blir jag utskriven imorrn. Hem till familjen, till vardagen! Även det med blandade känslor. För visst vill jag komma hem, inget tvivel om det! Men hur mycke orkar jag? Men jag ska gå in med inställningen att det blir väl även om jag inte orkar städa, tvätta, och äter hämtmat! Huvudsaken är ju att jag får vara hemma med dom jag älskar! Så snälla, ha lite tålamod med mig! Jag gör så gott jag kan! För det är som läkaren sa, jag har nog inte fattat hur sjuk jag var när jag väl kom in! 

Nu tar vi nya steg, byter sida och ser framåt! Godnatt! 

Johanna.