Egon.

Igår när vi åkte hem från Göteborg var det med en klump i magen då oron var stor då stormen Egon dragit fram. 

På grusvägen var spänningen och rädslan i kroppen enorm. Elsa sov som tut var. Plötsligt såg vi det vi inte ville se, ett träd över vägen. 

Martin sprang ut, och som tur var, var det litet så han kunde flytta undan det. Och vi lyckades komma ända hem oskadda. 

Men oron var fortfarande kvar i kroppen då det blåste och knakade i hela huset, gick och la mig men tog lång tid innan jag somna.

Idag fick vi se resultatet av Egon , vi hade ett strömavbrott på 45 minuter inatt, telefon och bredband är sönder. Och en massa nerfällda träd. 

Ja, suck säger jag bara. Kunde vart värre eller vad brukar man säga? 

Johanna.